Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor med 10 porträtt - Gustaf Bergström, af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
november afled härstädes i en ålder af sextiosju år och
några månader, sedan han i nära ett halft århundrade ägnat
ett framgångsrikt arbete åt den komiska människoframställningens
visserligen tacksamma men också mycket
fordrande konst.
Som så många andra af sina samtida yrkeskamrater
kom Gustaf Bergström direkt från boddisken till scenen,
och någon annan elevskola än sällskapsteaterns praktiska
försökskurs genomgick han icke. Han började i den gamla
klassiska lokalen n:o 74 på Hornsgatan, och kunde således
med allt skäl säga att han som skådespelare hade sin
»födelsedag på gäldstugan», om han också icke där uppträdde
i August Blanches lustiga vådevill med samma namn.
Därifrån flyttade han snart öfver till »Ladugårdslandsteatern»,
den då nybyggda och nu utdömda scen, som sedan under
namn af »Folkteatern» åtnjöt så stor popularitet hos den
talrika publik som nöjde sig med glada och verklighetstrogna
stycken, om de också icke voro så värst litterära.
Men redan 1859 återvände han till söder, och det
var nu på den återuppståndna Södra teatern som han under
loppet af några och trettio år vann en popularitet som
var så grundfast och säker, att den icke ens öfvergaf
honom, när han på gamla dagar fästes vid Dramatiska
teatern, där han på goda skäl icke kunde göra sig så
gällande eller passa så väl i stycke som på den förra. Det
är således som skådespelare på denna man minnes honom
bäst, och väl kan det utan öfverdrift sägas att han var den
som under denna dess glansperiod var den förnämsta
dragande kraften, utan att därför Ferdinand Thegerströms,
Victor Holmqvists, Frans Hodells och August Warbergs
namn böra förgätas. Det var här som han under årens
lopp gaf oss dessa dråpliga brackfigurer ur de svenska och
tyska lustspelen, hvilka gjorde att man vallfärdade dit upp
för de södra backarna i massor, fastän ännu ingen hiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
