Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rikedom. Novell af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det kommer att förefalla dig barnsligt.»
»Säg ut.»
»Hör då ett litet barndomsminne. Du känner den
fula ankungen.»
»Skola vi berätta sagor?»
»Det var så länge sedan att vår vackra mor ännu
lefde. Någon gång om aftonen innan hon skulle åka bort,
kom hon ner i vår våning, tog boken ur frökens hand
och läste en saga medan hon väntade vagnen.
Hermelinskragen låg öfver hennes skuldror och hennes släp föll ut
som en drottnings. Dig Thomas satte hon midt framför
sig i lampskenet^ så hon kunde se dig och nicka åt dig,
när det kom något roligt. Jag skulle alltid sitta rätt
bakom henne i gungstolen, fast jag längtade till er i ljuset.
Så sutto vi också den kvällen hon läste den »fula
ankungen». Jag förstod bara, att den stackars ankungen var
mycket misslyckad, ingenting vidare, och hade gråten i
halsen. Sagan blef slut. Mor reste sig. Pärldiademet
blixtrade i hennes svarta hår. »Godnatt nu, vackra
Thomas,» sade hon och kysste dig på kinden. »Godnatt min
grimme Elling», sade hon och viftade åt mitt håll med
solfjädern. Hon var strålande vacker och kunde aldrig
tåla annat än det som var vackert! Far hade hon tagit
för penningarna — hon undvek också så mycket som
möjligt att se honom i ansiktet, det märkte jag redan
som barn — och den fula ankungen satte hon i
gungstolen bakom sig... Men hvad har den fula ankungen
att göra på äktenskapsmarknaden?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
