Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rikedom. Novell af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de efter kvällsvarden sutto på förstutrappan. Dottern teg
stilla i faderns närvaro. Bengt tittade i smyg om hon ej
log åt dennes halsbrytande politiska utläggningar. Men
icke en glimt af leende syntes kring hennes lugnt slutna
mun. Dagen dog i hennes blå ögon som i en orörlig,
djup källa, skymningsskuggan föll öfver hennes anletsdrag
som öfver en stilla äng. Klockarens politik föreföll Bengt
till sist som slamret af ett förbigående bantåg. Det störde,
men han lyssnade icke därpå. Friden från den unga
kvinnans ansikte och sluttningens sädesfält med sina tyst
mognande ax föll in i hans sinne. På natten sof han
djupt och drömlöst i gafvelkammarens smala bolstersäng.
Emellertid blef foten frisk. Det fanns ingen
förevändning att dröja. En solig morgon tog Bengt farväl.
Då hände det, att flickan tydligen lagade att han blef ensam
med henne och frågade:
»Kanske kandidaten vill hafva mitt porträtt till
minne ?»
Hon sade det enkelt och rättframt med en öppen
blick rakt in i hans ögon. Bengt blef närmast besvärad,
men dolde sin förlägenhet. Han stoppade kortet i sin
ränsel och gick. Än en gång såg han henne, skulderstark
och högväxt på den gamla trappan, genom hvilken de
rastlösa myrorna gräfde sina vägar, med trähusets skumma
rumsdunkel bakom sig, morgonsolen öfver pannan och
seende allvarligt ut mot dagern.
Så försvunno både hon och klockargården ur synhåll.
Vandringen ryckte Bengts tankar med. Först när han på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
