Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På tinget. Berättelse af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon drar häftigt efter andan och försöker sansa sig.
Hon hör själf hur hon skriker. Domaren måste väi tro,
att hon har blifvit galen, om hon inte kan tala om hvad
hon vill i lugna ord. Hon kämpar än en gång med sig
själf för att få makt öfver rösten, och denna gången
lyckas det henne. Hon säger långsamt, allvarligt, högt,
medan hon ser domaren rätt in i ansiktet: — »Jag vill
lägga ned rättegången. Han är far till barnet. Men jag
tycker om honom ännu. Jag vill inte, att han skall
svära falskt.»
Hon står rak och beslutsam midtför dombordet och
fortfar att se rätt in i domarens sträfva ansikte. Han
sitter med båda händerna stödda mot bordskifvan och för
en lång stund tar han inte ögonen från henne. Medan
domaren betraktar henne, försiggår en stor förändring med
honom. Allt det slappa och missnöjda, som fanns i hans
drag, försvinner, och det stora grofva ansiktet blir vackert
af den vackraste rörelse. Se där, tänker domaren, se där,
sådant är mitt folk. Jag skall inte förarga mig öfver det,
då det finnes så mycken kärlek och gudsfruktan hos en
af de ringaste.
Plötsligen känner domaren, att hans ögon hålla på att
fyllas af tårar, och då rycker han till nästan skamsen och
kastar en snabb blick omkring sig. Då ser han, att
skrif-vare och länsmän och hela den långa raden af
nämndemän ha lutat sig framåt för att se på flickan, som står
framför dombordet med bibeln tryckt intill sig. Och han
ser ett skimmer öfver deras ansikten, som om de hade sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
