Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kinesen. Historiett af Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det beror tydligen icke af vår vilja hvilka melodier
som stiga upp i vår själ, eller om det stiger upp någon
alls. Icke heller beror det af min vilja hvilken tanke som
kommer, eller om det kommer någon alls. Och min vilja,
beror då den af mig själf, af mitt medvetna jag? Den
minst af allt. Jag vill mycket, som jag helst skulle vilja
att jag icke ville–––-—»
Om jag kunde få sofva.
Stjärnan blänkte alltjämt matt och röd på den askgrå
himlen. En gammal vers steg upp för mitt minne:
Människorna sitt lif
evigt ensamma vandra.
Liksom stjärnor de gå
utan att möta hvarandra.
Hvar har jag den ifrån? A, jag minns. Det är en
kinesisk dikt af Li-Tai-Pe, »den odödlige som älskade att
dricka». Han drack risbrännvin ur en porslinskopp. Han
såg ofta för djupt i koppen. Och det blef hans död, ty
en natt, då han hade tömt många koppar, snafvade han
på landgången till sin Maecenas’ lustjakt och drunknade i
Gula floden. Det var visst ungefär samtidigt med att
Ansgarius predikade här i landet och vände litet på
lifs-värdena ... Ja, herre gud hvad tiden går...
Har jag känt någon kines? Nej — jo, det är sant,
på en af de stora hotellrestaurangerna här i staden fanns
det en gång en kines bland kyparna. Gud vet hur han
hade kommit dit. Hans uppgift där var att tala engelska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
