Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Signor Carlos experiment. En historia från romantikens Rom af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Man skall göra som heders Palm senast och afklippa
diskussionen på ett lämpligt och effektivt sätt.»
Palms blickar logo bakom glasögonen och han blåste
förnöjd ut stora skyar af piprök.
»Ja,» sade han med sin vanliga värdighet. »Det är
en förbannadt fatal obehaglighet, som bror nu alluderar på.
Men den berodde på att jag den dagen var något lomhörd.
Det var när excellensen, grefve Bjelke var här förra
månaden. Jag följde honom i gallerierna för att visa honom
uppmärksamhet och hjälpsamhet. Vi gingo hela dagen.
Vi sågo Tizian, vi sågo Rafael, Paolo Veronese och
Correggio och jag fann det mycket intressant. Men när vi
kom ut från Palazzo Doria, så säger excellensen — enligt
hvad jag sedan låtit mig berätta — att det vi sett var
för-bålt vackert, men tyvärr hade han intet sinne för konst.
Nå, jag var som sagdt en smula lomhörd, jag uppfattar
hans ord som att han säger en sottise om personer som
inte ha vett att förstå att njuta af konst. Och jag svarar,
icke utan hetta: ’Jag är fullkomligt af högvälborne herr
grefvens åsikt, att människor utan sinne för konst äro att
betrakta såsom osjäliga djur.’ Grefven sa’ ’Mjuka tjänare’,
och se’n såg jag honom aldrig mer. Det var en fatal och
obehaglig ledsamhet.»
När man skrattat ut, sade Egron:
»Det kan ha sina fördelar att vara lomhörd. Man
kan lättare ge konversationen en passande vändning.»
»Ej, Knipperdolling!» ropades från alla kanter mot en
ny gäst, som visade sig i dörren. Det var en liten löjlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
