Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Signor Carlos experiment. En historia från romantikens Rom af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med målningar, skulle jag experimentera med människor.
Jag tål inga band — inte ens på min frihet att måla som
jag vill och kan. Rafael lånade oupphörligt idéer — äfven
form-idéer — från andra. Här se vi personer, som
informera sig efter Leopold Robert eller efter vännen Riedel
därborta — mig roar det mera att söka uppnå större
förebilder. För en del konstälskare betyder artistens namn
allt, signaturen i hörnet är hufvudsaken — ty de kunna
inte se den signatur, som är skrifven i die Mâche, i
färgbehandling och penselföring. Icke sant, målarens känsla
och personlighet yttrar sig i framställningssättet, alltså i
ytan. Hufvudsaken är därför hur målningen är gjord, hvem
som gjort den kan vara sak samma.»
»Ja,» inföll Egron, »det är som i det heliga äkta
ståndet. Om barnen blott ä’ lyckade, så betyder det
mindre, hvem som är deras rätta pappa.»
Carlo fortsatte utan att låta sig störa:
»Man får också ta i betraktande att en målare med
fantasi kan råka i mångahanda kulörta förhållanden — i
synnerhet när han äfven måste förtjäna några zekiner till
vin och en smula mat och till hyra för ateljé och
drickspengar till den vindögda pigan. Att restaurera ett
gammalt konstverk är för mig alls inte bara handtverk, det
är skapande. Jag återställer det som tiden utplånat, och
det roar mig, när kännare komma med förstoringsglas och
ändå inte kunna urskilja hvad som på tafian är gammalt
och hvad som är nytt. När jag tog om hand den stora
Conversazione af Domenichino och fann att den gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
