Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Signor Carlos experiment. En historia från romantikens Rom af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oväntadt återsett, de skulle stanna där, när han reste bort
— och hon skulle sakna honom, liksom han skulle sakna
henne.
Han hade sett henne på fettisdagen, sista
karnevals-kvällen, i vimlet på Corso. Hon hade blåst ut hans ljus
med en blick full af strålande glädje och ysterhet och lite
blyghet och nyfikenhet och »ta mig, om du kan» och
»försök inte», allt blandadt på ett förtjusande sätt. Och
innan han fick sitt ljus tändt igen på en tjock pulcinellas
låga, var hon uppslukad i folkmassan. Alldeles som det
skall varal
Och alldeles som det bör gå, hade han kort efteråt
sett henne åter. Då var hon novis i Cuor di Gesu och
gick jämte andra små burfåglar och promenerade på
klostergården i den varma kvällsluften. Aldrig ensam. Han
be-höfde bara blunda, så såg han hennes slanka gestalt i den
rosenröda novisdräkten och de glada och blyga ögonen
och kindens förtjusande linje.
Sådan blir man under våren i Rom, där romantiken
lefver i de gamla parkernas stilla gångar, i
näktergals-sången i de svarta cypresserna, bland ruinerna, i
fontän-plask, rosendoft, gitarrklang och sljärneljus. Sådan blir
man. Och man frågar som Cherubino hvad kärlek är och
hvem hon är — den man väntar, den som skall komma.
Signor Carlo gick upp för sina mörka trappor, branta
och trånga, som förde de upp i en gammal fästning, han
passerade förbi den lilla trädgården, som låg en trappa
upp, och gick vidare genom gångar och om hörn och upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
