Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Signor Carlos experiment. En historia från romantikens Rom af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade hennes hand och förde henne utför trappan. I den
långa, smala, mörka nedre förstugan kom en vidunderlig
gestalt emot dem, det var Knipperdolling, hans lilla breda
nötknäpparsilhuett aftecknade sig mot portöppningen.
»Buona sera,» sade Carlo med basröst och skymde
för sin ljusklädda följeslagarinna. Van Thijmen brummade
något på sin rotvälska och passerade.
De två skyndade gatan framåt och vände om första
hörn. Han höll henne i handen, han visste hvar man
riskerade att trampa i lite af hvarje. När de nådde
Maria-bilden i hörnet, stannade hon, gjorde korstecknet, kysste
på fingret åt madonnan, vände därpå Carlo så att
ljusskenet föll på hans ansikte, såg på honom nyfiket — och
brast i skratt.
Han måste instämma, tjufpojke som han var jämte
mycket annat. Så vände han i sin ordning hennes ansikte
mot ljuset. Strålande vacker var hon, men — det var
inte hon, det var inte flickan från karnevalen, inte hon
som blåste ut hans ljus. Hans fantasi — alltid liflig och
skapande — hade spelat honom ett spratt. Så är det
visst alltid, när man går och drömmer om en flicka —
när man når henne, så är hon en annan. Men det var
sak samma, denna var tusen gånger vackrare än hans
dröm.
En lumpsamlare gick och lyste med en lykta utefter
marken, i ett hörn hade man tändt eld på en hög sopor,
som brann och rökte utmed en mur. Carlo förde henne
de tommaste och mörkaste bakgator — den rosenröda no-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
