Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Signor Carlos experiment. En historia från romantikens Rom af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag lämnade intet visitkort,» upplyste Carlo. »Så
inte vet någon att ’röfvaren’ är artist.»
»Det är lätt att räkna ut, då flickan flydde in i ett
artisthus. Det var mycket oförsiktigt. Jag vet intet
annai än att herrskapet får undvika att öfverskrida
gränsen. Men det har sina svårigheter — det har i vissa
situationer sina förbannade svårigheter »
»Vi få ge oss uppåt bergen,» föreslog Carlo.
Giovanna tillfrågades. Hon hade suttit tyst. Palms
stora katt låg i hennes knä och spann och hade aldrig
haft det så bra.
Nej, att bege sig uppåt bergen hade hon ingen lust
till. Där kände man henne. Prästerna skulle upptäcka
henne — de ha mycket bättre väderkorn än sbirrerna.
Carlo knäppte med fingrarna, skyndade upp och gjorde
en piruett.
»Eurekal Jag har det. Kom med, bror Palm, och
intyga min absoluta rättskaffenhet.»
Palm brummade misstroget.
»Vi ska gå till hotell Brittania » Carlo fick upp lord
Wiltons visitkort ur fickan.
Giovanna låstes in med en kortlek och katten till
sällskap och uppmanades att hålla sig tyst som en råtta.
De båda herrarna gingo. Palm hade sina kätterska
tankar om brodern Carlos pånyttfödelse. Han började tala
filosofi. Det där om ormen i paradiset hade Eva själf
hittat på. Små flickor med oskuldsfulla ögon äro sådana.
De ä’ aldrig riktiga noviser, men behagliga sujetter ä’ de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
