Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kända melodier. Historisk skiss af Sophie Elkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där grefvinnan Löwenhjelm, där fröken Rudenskiöld, där
bakom hans egen stol Rosenstein —
Hur hjärtat klappat i hans barm, då Stenborg med
sin smältande röst hade börjat sjunga sin invokation.
Rosenstein hade i anledning af aftonens föreställning
talat med sin discipel om dessa vördade fäder, Sveriges
hjältar och riddersmän, om Engelbrecht, om Sturarna, om
Gustaf Wasa, om Gustaf Adolf, om Carl den tolfte och
om hans egen fader. Rosenstein hade sagt, att han
hoppades, att en gång åhörarna af denna åkallan ej
allenast skulle tänka på dessa och många andra svenska
hjältar och riddersmän, utan också på honom själf, en ny
Gustaf Adolf —–––––-
Det var dessa ord, på hvilka han tänkt och för
hvilka hans hjärta klappat, då han första gången hörde
denna melodi. Gustaf Adolf för hastigt näsduken öfver
ögonen, han minnes hur många gånger som han sedan i
denna förfärliga sal, där hans fader hade blifvit mördad,
hade måst lyssna till denna sång. Alltid hade hans hjärta
klappat, då han hörde denna melodi och dessa ord. Men
han hade aldrig sedan den förfärliga stunden kunnat tänka
på annat än på den sista af dessa ädla skuggor, vördade
fäder, på den blodiga skuggan af hans dyrkade fader . . .
Åler steg melodien och växte under den konsterfarnes
händer och tystnade så plötsligen.
Gustaf Adolf kände, att den främmande konstnären
skulle spela något mera för honom, och han satt i spänd
väntan på hvad som nu skulle komma. Det ljöd några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
