- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1906 /
115

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albert Edelfelt. Karakteristik af Gustaf Strengell. Med Edelfelts porträtt samt 14 bilder efter konstverk af Edelfelt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vi under åratal vant oss att i honom skåda liksom själfva
den kropp och vilja vordna vitaliteten; så hade hans
utomordentliga arbetsförmåga, hans outtröttliga intresse och
ständigt vakna initiativ, icke blott i konstnärliga, utan i samma
grad i allmänt intellektuella och politiskt-sociala frågor,
hans hedniskt friska och starka grepp på lifvet och alla
dess njutningsmöjligheter: så hade man vant sig vid allt
detta, att föreställningen om hans förgänglighet var blifven
en nästan ofattbar. Som en uppenbarelse hade han
verkat i vår midt — en solomgjuten Aladdingestalt, på
hvilken alla goda håfvor slösats. Vacker, stark, älskvärd och
begåfvad, med en bildning lika djup som vid, nedärfd och
förvärfvad, vältalare som få och en tjusare som ingen, var
han redan som människa själfskrifven till en ledares plats
i ett samhälle, där karghet och inbundenhet äro kanske
de mest framträdande af nationalegenskaperna. 1 sin konst
ett söndagsbarn icke mindre än han var det som människa,
lösande uppgifterna liksom på lek, med en aldrig sinande
skaparkraft och en allt förgyllande skaparglädje blef han
genom sitt föredöme lifgifvande och uppmuntrande, såsom
ingen annan hos oss. Det uppsving, de två senaste
årtiondena medfört för vår konst, kan till stor del knytas
vid hans namn. —

Och dock måste han prisas lycklig som fick falla i
sin mannaålders fulla kraft. Obruten gick han trots allt
ur världen, solomgjuten till det sista — innan ännu
skuggorna begynt sjunka öfver hans dalande väg. Han slapp
förödmjukelsen och smärtan att känna tviflet fräta sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1906/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free