Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På afstånd. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han gjorde en gest ut i luften alldeles lik den,
hvarmed han nyss kallat på vaktmästarn. Och öfver hans fula
ansikte med de af bekymmer och motgångar illa medfarna
dragen for ett blidt och soligt leende, som kände han en
barnsligt stor glädje öfver att ändtligen ha nått fram till
något, som kanske för .andra var en bagatell men för
honom en sak af vikt, och som han åstundat mycket länge
och mycket ifrigt.
Sedan glasen blifvit fyllda, lyfte han sitt i höjden och
såg från den ena till den andra af sina gäster med samma
soliga leende som nyss.
»Tack för sist,» sade han.
»Ingen orsak,» mumlade verkmästarn med sin
grofva bas.
Men kassör Karlsson svarade sitt »tack, tack» med
en godmodig nick och minen hos en välsituerad person,
som tar emot ett bevis på erkänsla af en mindre
välsituerad vän eller bekant.
Raden af de whiskygroggar, han bjudit Söderström på,
var verkligen försvarligt lång. Men för all del, inte tänkte
han på det. Det ville han inte erkänna ens för sig själf.
Tvärtom hade han aldrig någonsin räknat på att bli bjuden
igen. Och det var honom en fullkomlig öfverraskning, när
det nu skedde.
Han hade minsann icke god råd, den stackars mannen.
Och det var skillnad på att vara ungkarl som han, Karlsson,
med tre tusen i lön, och att som Söderström sitta med hustru
och fyra barn och svältföda sig på två tusen, fem hundra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
