Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På afstånd. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gaf att blått var en färg, som säkert skulle kläda fru
Söderström. Och sedan man resonerat litet om detta ämne
och en kort paus uppstått, såg han småleende på ingeniörn.
»Jag tror du ångrar dig ändå, att du inte lät lilla
frun stanna kvar?» sade han. »Hur det är så sitter du
allt och tänker på henne?»
Söderström tittade hastigt upp och började sedan
stryka sina tunna polisonger åt båda sidor om halsen.
»Hm ... ångrar mig,» sade han betänksamt. »Jag
vet inte precis det.»
Och han höll upp ett ögonblick.
»Kanhända jag inte är lik vanligt, hyggligt folk,»
återtog han. »Jag har ofta undrat om jag kan vara något
slags missfoster. Men det är nu så besynnerligt med mig,
ser ni, att dem jag tycker bäst om, tycker jag liksom bättre
om på afstånd än på nära håll. Herre Gud, hvad jag kan
sitta och tänka mycket vackert om dem, när jag inte ser
dem! Jag tycker de är så söta och rara och längtar bara
till dem. Och jag håller af dem, så det börjar rycka i
ögonlocken. Men när jag så har dem inpå mig är det
som om allt det där vore rakt borta. Ja, inte alltid
förstås. Men ibland. Ja, Herre Gud, jag är nog en underlig
människa!»
Och han satt och strök sina röda polisonger så att
spetsarna nådde ända upp till öronen.
»Men sin blåa sidenklädning ska hon ha,» sade han.
»Det är då visst och säkert.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
