Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några julminnen. Af Conny Burman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela lifvet helt visst skulle komma att stå som mörka fläckar
på julens ljusa tafla.
Därför har ock vid juletid mången bön höjts af dem,
för hvilka någon sorglig händelse stått som ett hotande
moln: »måtte vi blott hinna öfver julen, innan olyckan
kommer.»
Så långt jag kan minnas tillbaka, har jag vid juletid
icke träffats af någon stor och gripande sorg, och att mina
jular i allmänhet varit glada, därför har jag mycket att
tacka mina goda föräldrar och min omgifning.
Hos mina morföräldrar var det en plägsed att börja
fira julen redan tidigt på julaftonens morgon af den
anledning, att min mormor hette Eva och hennes enda son
Adam, hvilka namn ju höra julafton till. Det var naturligt
att denna omständighet skulle bidraga att i deras hem
förhöja den stora högtiden. Minnet häraf var lifligt bevaradt
af deras barn.
Följden häraf blef, att äfven i mitt föräldrahem
jul-firandet började tidigt på julaftonens morgon. Min moster,
som hette Clara (Staf), och bodde hemma hos mina
föräldrar, hade förbehållit sig att den dagen få bjuda på
julkaffet. Redan dagen förut förnummos från köket ett ifrigt
kaffebrännande och ett ljufligt, ganska intensivt kaffe-os.
Under sysslandet med förberedelserna hördes äfven från
köket och min mosters närbelägna rum slammer och skratt,
hvilket allt var för mig och min unga syster tydliga tecken
på att nu var det jul, och vi började räkna timmarna
till den efterlängtade julaftonens inträde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
