Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adolf Hedin. En minnesruna af Valfrid Spångberg. Med 4 porträtt af Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liberalismens främste man i Sverige i stället för att som
en Eugen Richter i Tyskland fastna i Manchesterdogmer
och socialistskräck, förstått att tillägna sig nya tiders syn
på statens och kommunens uppgifter. Han har härmed
mellan de båda demokratiska framstegspartierna, det
liberala och det socialistiska, slagit en bro, som det kommer
att bli svårt att spränga.
För dem, som kalla alla demokrater för socialister, var
naturligtvis Hedin socialist. Själf skrattade han rätt godt
åt denna beteckning, som han fann lustig och icke det
minsta skrämmande. »Jag har alltid betraktat
kollektivismen som en orimlighet,» brukade han säga. Det låg
för öfrigt icke alls för honom att sysselsätta sig med
spekulationer om sådana framtidsförhållanden, som han icke
kunde fullt öfverskåda. »När man skall taga befattning
med en så kallad framtidsidé,» yttrade han 1874 på tal
om ett helt annat ämne, »så är kanhända först af nöden,
att låta den så framträda för ögonen, att man kan se själfva
konturerna af dess sannolika skepnad. Jag medgifver så
gärna som någon, att det är en uppgift för vår tid såväl
som för hvarje tid, att arbeta för framtiden på det den
må blifva lyckligare och bättre än vi själfva. Men vi göra
detta bäst genom att allvarligt ägna oss åt lösningen
af de frågor, som ligga inom vår samtida uppfattnings
räckhåll i stället för att i vinden utkasta vidtsväfvande
önskningar.»
Men inom räckhåll för hans skarpa blick lågo många
sträfvanden, som då — somliga äro det än — voro allt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
