Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klarinetten. Novell af Gustaf Ullman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLARINETTEN.
Af GUSTAF ULLMAN.
jöet stora hvitgrå huset på kullen i skogsbrynet
och lusthuset i sluttningens park lågo nu i
vårdagens regn så öde och tysta, att ingen kunnat
ana den hela lilla stat, som rymdes därinne. — Det var
ett rike utanför samhället, minderåriga förbrytare voro dess
undersåter och en prästvigd direktör den enväldiga
härskaren. Här på gränsen mellan kustlandets slätt och
inlandets skogshöjder låg räddningshemmet Hökås fullständigt
isoleradt, ett stycke från stora vägen. Allt var ensligt,
liksom utrymdt och tomt vida omkring. Men uppifrån
husets högsta gafvelglugg kunde man se hafvet.
Midt i tystnaden tonade plötsligt musik. Hemmets
orkester spelade finska rytteriets marsch. Ruskiga dagar,
då utearbete var olämpligt och flertalet elever hade lektion
uppe i stora byggnaden, skickades de utvalde, som visat
gehör och anlag, ner till lusthuset. Där öfvade de, än
under herr Svarts — direktörens — egen ledning, än
under den äldste, högst betrodde, en sextonåring, ditsänd
för tjufveri och mycket annat, men som genom skickligt
uppförande och uppdrifven fyndighet vunnit lärarens ynnest.
Pojken hette Berndt och hade litet tattarblod, hvilket röjdes
af den grå hyn och de mörka ögonen med blåaktigt blän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
