Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höstregnens fall. Dikt af Anders Österling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där tala vi om tidens högsta frågor
vid tet som brusar på ett Primuskök,
tills genom rummets brunblå tobaksrök
sex ögon tindra som sex blanka lågor...
Och när jag ser dem samförståndigt nicka
vid samma rön: Att mannen var poet!
jag läser upp om Lifvets salighet
en otryckt sak jag finner i min ficka.
Men tyst, men tyst, jag väcker ju den lilla...
Jag vakar ensam vid mitt hvita ark,
men i min själ den rodnad brinner stark,
som endast gryr vid vacker dikt och villa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
