Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med 7 porträtt) - Karl Fredrik Werner, af Birger Schöldström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera bekante kommunal-pampar — justitierådet
Lindhagen, major Nerman o. a. — eller boksynte och vittre
män — bröderna Klemming, den gamle journalisten
Mengel, grefve Carl Snoilsky o. a. Konversationen var,
såsom man af dessa distinguerade herrar kunde vänta,
diskret, men icke desto mindre intresserad och animerad,
och »kammarduksnålen* var tydligen den som både angaf
tonen och ledde samtalet. Sedan kaffekoppen och
cigarretten — ytterst sällan någon vidare förfriskning —
konsumerats, försvann mannen i fråga. Hos Blanchs eller
Berns syntes han ej, icke heller märkte man honom i
teatersalongerna; men kom man att gå in i någon af våra
antikvariska boklådor, fann man honom där säkert som
amen i kyrkan, pratande, prutande, köpslående, köpande
— allt under den mest gemytliga stämning, originellt
godlynt och vänlig.
Alla stockholmare kände till mannen: Kamrer
Werner, eller vanligen: Vattenkamrern.
Sedan Rydbergs grotta försvunnit och Snoilsky
lämnat Stockholm, var den gode kamrern ej en så daglig
gäst i lokalen som han förr varit hade, men antikvariaten
öfvergaf han aldrig.
Han var född i Norrköping 1830, fick god
skolbildning, men, medellös som han var, kunde han ej utsträcka
studierna till akademien, utan tog plats som skrifbiträde åt
en landtdomare. Bland sina ungdomsminnen omtalade
han ibland det svärmeri, hvarmed han då omfattade den
dramatiska konsten, och han uppträdde till och med ett
16. — Svea, 1906.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
