Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med 7 porträtt) - Karl Fredrik Werner, af Birger Schöldström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fundslif med mera under alla tider, från stadens tillkomst
och till den dag i dag vore, fann Werner grunden lagd
till den storartade testamentariska donation, hvarigenom
han den 24 november 1900 till Stockholms stad skänkte
alla sina skatter.
De blygsamma villkoren voro, att donator själf skulle
under sin återstående lifstid få vårda — och på egen
bekostnad tillöka! — samlingen, att staden deltoge i hyran
för de rum, hvari den inrymdes, samt att hans ålderstigna
syster, hvilken vore af honom helt och hållet beroende,
skulle, i händelse hon öfverlefde, erhålla ett anständigt
underhåll.
Den storartade gåfvan mottogs naturligtvis, och en
tack-samhetsskrifvelse beslöts.
Denna skrifvelse upptager i stadsfullmäktiges tryckta
handlingar hela 51/2 rader, säger: fem rader och en
balf-Något annat bevis på erkännande erhöll donator aldrig.
Kanske brydde han sig ej heller om på frackuppslaget någon för.
nämligare granne till den enkla vase, han som plikttrogen
och mångårig tjänsteman engång mottagit.
Han var, må till sist sägas, en man, för hvars
karaktär hans vänner hade det största förtroende. Till den som
skrifver dessa rader yttrade en gång Snoilsky: »Det finns
ingenting, som jag ej kan tryggt anförtro åt Werner.»
Birger Schöldström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
