Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med 7 porträtt) - Hampus Elliot af L. A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1868 företog han åren 1869—70 en studieresa till
Ryssland, Tyskland, Belgien och England. År 1873 utnämndes
han till major, till öfverstelöjtnant 1881 och till öfverste
1884.
Det skulle blifva för vidlyftigt att här närmare
redogöra för alla de befästnings- och fortifikationskommittéer i
vårt land, i hvilka Elliot under 1870- och i88o*talen
suttit dels som ledamot, dels som ordförande.
Under dessa år hade han äfven några gånger
tjänstgjort som chef för fortifikationen.
Vare det nog sagdt, att han med en klar, framsynt
blick ständigt förenat en ovanlig insiktsfullhet och
duglighet i sina skilda värf och visat sig såsom en af våra mest
framstående fortifikationsofficerare. Också ha äfven de
flesta af hans förslag i ofvan berörda afseenden vunnit
bifall och stadfästelse å högre ort.
När därför i april 1891 dåvarande chefen för
fortifikationen friherre B. A. Leijonhufvud vid uppnådd
pensionsålder till kungl. maj:t ingifvit ansökan om sitt
afsked, fanns icke en, som kunde göra Elliot den
ansvarsfulla och maktpåliggande tjänsten stridig, hvarför han
äfven då blef utnämnd till generalmajor och chef för kungl.
fortifikationen, en utnämning, som af samtliga till
fortifikationen hörande såväl militäre som civile tjänstemän
hälsades med uttryck af sann glädje och tillfredsställelse.
Härmed hade nu Elliot kommit på sin rätta plats,
och hvad han på den uträttat i fortifikatoriskt afseende,
därom torde blott finnas en mening. Under hans ledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
