Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med 7 porträtt) - Gustaf Ljunggren, af Birger Schöldström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagit en utrikes studieresa, blef han tysk språkmästare
samt, efter att ha allt mer gjort sig bekant för ett på
samma gång gediget och elegant skriftställareskap, 1859
utnämnd till professor i estetik, litteratur- och konsthistoria,
hvilken befattning han innehade i jämt trettio år.
Hans förnämsta arbeten under ofvan nämnda tid voro
den utmärkta texten till det stora planschverket »Skånska
herregårdar», »Framställning af de förnämsta estetiska
systemen» från Platon till Vischer — ett arbete, hvilket,
som bekant, i så lång tid utgjorde den hufvudsakligaste
hjälpredan för de filosofisk-estetiska studierna både i Lund
och Uppsala —, vidare »Svenska dramat intill slutet af
sjuttonde århundradet», »Bellman och Fredmans epistlar»
samt, framför allt, standardverket »Svenska vitterhetens
häf-der efter Gustaf IlLs död».
»Det är i hans litteraturhistoriska hufvudverk», skrifver
träffande en af hans förnämste, yngre lärjungar,*)
»förbindelsen mellan allsidig skildring och allsidig forskning, som
hans insats varit som banbrytare för en modern
vetenskaplig metod. Forskare voro nog en Hammarsköld och
en Atterbom före honom, men med all sin hänförelse
hade den förstnämnde mest varit en orolig pioniär, hade
saknat lugn och pålitlighet. Ej heller Atterboms forskning
ägde den allsidiga och historiska objektivitet, den respekt
för faktum som sådant, hvilka vi nu så högt uppskatta.
Först hos Ljunggren fingo vi skildringar på bred och
Fredrik Vetterlund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
