Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Änkefru Stoops hyresgäst, af Sophie Elkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slädnätet, de vackraste bruna hästarna och de muntraste
bjällrorna. Skulle baron ut och åka, och hvem skulle han köra för?
För dem! För dem! Han kom ned från sitt rum,
han knackade på salsdörren och frågade om de ville åka
ut med honom. Om de ville! De trängde ihop sig, så
att modren också fick plats, och de gjorde den härligaste
färd genom den frostglittrande skogen utanför staden.
Uppe på utvärdshuset bjöd han dem på vinglögg. En
sådan dag! Han satt bakpå hundsvotten och körde för
dem! Han var klädd i lifpäls, och pälsmössan satt på
sned på det lockiga håret, han hade aldrig varit mera lik
den nådige kronprinsen än den dagen. Det var ett
oförgätligt nöje. De kunde aldrig glömma den slädturen och
hur vacker skogen varit.
En afton några veckor senare kom han med
konsertbiljetter till dem och modren. Det var en kringresande
tysk musiker, som hade kommit till staden och skulle gifva
denna enda konsert. Hela staden skulle gå. Men de
kunde omöjligen, det var inte att tänka på, det var deras
brådaste tid, och de måste sitta uppe halfva natten, ifall de
skulle bli färdiga. Men det var oändligt vänligt af
baronen att tänka på dem, som aldrig kunde visa honom
någon artighet tillbaka.
Och på julafton, då de vackra julklapparna kommo,
presenter valda med tanke på hvad som mest skulle kunna
glädja utan att såra. Nog visste de ögonblickligen, att de
kommo från baronen, från hvem skulle de eljest kommit?
Modren var bekymrad. Hon trodde ej, att han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
