Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Änkefru Stoops hyresgäst, af Sophie Elkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De sutto tysta, medan de sydde. Det var så
ovanligt för dem att sitta uppe så sent och ej ha modern, som
läste högt. Det var också en ovanligt ruskig afton, vinden
svepte öfver det stora, ödsliga torget, tjöt i skorstenen och
ruskade i innanfönstren, så att de skrällde och den torkade
mossan mellan rutorna prasslade.
»Man kan riktigt bli spökrädd en sådan här afton.
Salen är så mörk och dyster. Jag känner en sådan
besynnerlig ångest, som om något föiskräckligt skulle hända.
Tycker inte du?»
»Nej, kära Bertha, för all del. Låt mig slippa dina
spöken. Du vet’ ju, att salen alltid ser dyster ut, då vi
taga bort de hvita gångmattorna och öfverdragen på
sofforna och stolarna. Och vi äro trötta sedan i förmiddags.
Det var så bråkigt. Det vore just något för oss att vara
mörkrädda.»
»Nå, det vore väl inte underligt, om man blefve
mörkrädd en sådan här natt, när det inte finns en enda
karl i hela huset. Om någon skulle vilja bryta sig in och
stjäla eller mörda! Hvem skulle hindra det? Nattvakten
kanske? Han är den förste att springa.»
»Du blir ju alltid så lugn, då du hör honom tuta,
och det gör han nog snart, och för öfrigt, har du
någonsin, så gammal du är, hört att någon blifvit mördad här i
staden? Klockan är i alla fall inte mer än half elfva.
Hon slår nu.»
»Slår hon inte besynnerligt? Hvad var det? Gud i
himlen, hvad var det?»
2. — Svea 1907.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
