Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Änkefru Stoops hyresgäst, af Sophie Elkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvem tjänade hon med att tala? Hvem skadade hon
med att tiga? Om någon oskyldig varit misstänkt och
skulle fällas, om den andre blefve frikänd, då hade det
varit en annan sak, då hade det varit hennes oafvisliga
plikt att tala — hur det än kostade på.
Hon sökte intala sig, att den man, som hon med sitt
ord skulle hjälpa att fälla och som hon ville fria, ej var
ond i hjärtat. Att om han begått brottet... Att då han
begått brottet. ..
Nej, nej, hon visste ej om han var ond eller god.
Hon visste ingenting om honom. Hon ville inte förgylla
upp det. Han hade varit så god och vänlig mot dem,
men hon trodde i alla fall, att han var en mördare, som
dödat för att råna. Gode, gode Gud!
Hon måste tänka på det, endast så till vida som det
angick henne.
Det hade ju varit en ren tillfällighet, att hon ej varit
färdig med sitt arbete samtidigt med systern, att hon dröjt
kvar i salen de där olycksaliga tio minuterna — att hon
hört honom —
Kanske hon inte hört honom? Kanske det var
vinden hon hört? Kunde hon svära på att det var han och
ingen annan? Om hon ingenting hört. Det var ju en
slump, att hon hört. Hon intalade sig lugn. Hon kände
sig lugn ett ögonblick.
Så började det igen.
»Så sant mig Gud hjälpe till lif och själ!»
Det var förfärligt, förfärligt! Kunde hon äfventyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
