Svea folkkalender / 1907 / 40 (1844) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vildmark. Dikt af K. G. Ossian-Nilsson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bergen slamra, oförgängligt stela hänga deras tunga ögonlock, men de lefva, lefva i det hela, väridens skaparlif de lefva dock. De ha varit, innan dröm och sägen fanns att väfva dem i sina garn. De ha lagt sig blott en stund vid vägen, enighetens stora, trötta barn. Natten faller, alla sagor vakna, alla dunkla makter myllra fram, kläda af sin dagsdräkt, svarta, nakna, nära släktingar af äldre stam. Men hur skuggor stänga, stigar kröka, sägner samla sig och äfventyr, hemmet, mänskohemmet vill jag söka öfver alla berg — se där — en fyr! Fyren blixtrar, släcks och blixtrar åter, stigen trampa trypgga mina fjät, och hur långt mitt haf sig söka låter, jag vill söka, jag vill finna det. Hur i fjärran bakom berg begrafvet mullrar än dess brännings ljufva brus, var mig hälsad högt som hafvet, hafvet, du som bar dess budskap med ditt ljus!

——*——

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>