Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Almquists mor. Ett hundraårsminne af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjukdomen, bristen på närstående af hennes eget kynne
och en alltför kräfvande lifsuppgift.
I hufvudsak har hennes son naturligtvis karaktäriserat
sig själf rätt, när han talade om att han ägde två själar,
en kamrerarsjäl, fadersarfvet, och en poetisk själ,
mödernet. Söker man gå det Gjörwellska arfvet närmare in på
lifvet, är det några bestämda karaktärsdrag hos Almquist,
som man gifvetvis vill härleda från modern. I ett af sina
bref skrifver han själf: »Jag har haft en Mor, vid hvars
minne och öfver hvars förlust jag skulle gråta oändligt, om
jag icke log. Hennes käraste nöje var att svärma i parker
och skogar: min dyra, älskade MammaI hälst ensam eller
med Rousseau. Hon var väl i hög grad känslig, men
denna känslighet var högst frisk. Hon hade ett afgjordt
begär för en viss elegantia och snygghet i former (ur det
Gjörwellska elementet). Hon gaf mig stränga och
välför-tjenta agor, emellan det hon förklarade mig vara sitt
älsklingsbarn». — Ett mycket framträdande moderarf är den
varma och starka känsla för hem och familj, hvarom både
hans bref och hans skrifter vittna. Ett annat är den
innerlighet, som utan att svalna eller tyna, under ett långt lif
städse kom honom att med äkta mänsklig medkänsla
uppfatta hvarje iakttagelse, som han tog upp i sin diktning. Det
almquistska verklighetssinnet och den gjörwellska humaniteten
bildade de två djupaste egendomligheterna i hans lynne.
Därigenom vardt Brite Louise Gjörwell en betydande
gestalt i sitt lands kulturhistoria.
Rubeti G:son Beig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
