Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hem och hjärtan. Dikter af Gustaf Ullman - På tu man hand - Rosenmolnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagen bleker ju boarje annan damma.
Aldrig densamma
blir dock en saga, när npckeln är glömd/ —
Ipssna och le jag kunde, men ej snara,
ljusen skälfde. — Bf tårar, stora, klara,
glänste nekt din sommarblåa blick.
Dlina bänder du på boita bordet smekte.
fjärilarna lekte —
ocb natten förgick/
Hosenmolnet.
De sutto tillsammans i trädgårdens ro,
en samlad familj, som fåglar i bo,
men alla förstenadt bleka ocb stamma
de knaldes tungt af ett bemligt bann,
ocb blickarna irrade undan boarann
bland aplamas kronor, drömmande skumma.
Därute mot klippornas låga rand
bafoet gnolade trött sin Disa.
7. — Svea 1907
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
