Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drömmen om barnet. Novell af Sigfrid Siwertz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man varit så en gång. .. Jag tycker han är vacker . ..
Inte är han lik mig, men det kommer väl sedan ...»
Hon smög fram till barnet. Så med ett blekt försök
till leende:
»Jo, visst är han lik dig.. . pannan, tinningarna . . .
Tänk om han blir lärd en gång, som du...»
Hon lyssnade vid dörren.
»De är kvar därute .. . Vill du vänta på mig där nere.
Jag skall ta på mig och gå ut, så kan vi talas vid mera
fritt...»
»Om du orkar så ...»
Han strök lille Sten öfver det ljusa fjunet på hjässan.
Så lämnade han honom ifrån sig, vacklade nedför trappan
och sjönk samman på en gårdsbänk under den lilla
knoppande lönnen vid planksidan.
Skuggan af bottenvåningens tre fönsterkors öfver
kullerstenarna gjorde gården till ett Golgata: Bortom några
uthus lyfte en låg, modärn fabriksbyggnad sin taksilhuelt
som en tandad sågklinga mot himlens fuktigt veka blå.
Öfver hans hufvud strömmade en växlande molnvärld
ljudlöst fram i majkvällen .. .
Barnets ögon stirrade ännu in i honom, sögo hans
tankar till sig.
Det var en människa han satt i världen, en människa
med oändliga möjligheter till glädje och sorg, ondt och
godt. Han kände åter med en rysning ansvarets hela vidd.
Och läraren inom honom vaknade på samma gång som
fadern. Hans öga såg djupare än någonsin förut. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
