Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drömmen om barnet. Novell af Sigfrid Siwertz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och då slog det onda ned i mig, när vi stod utanför
porten. Du såg så god ut, därför skulle jag bedra dig. Det
var förskräckligt. Men jag fick lida. O hvad det värkte i
mig, när jag ljög för dig och såg, hur rädd du var för
barnet. Jag tänkte: Jag skall göra honom så lycklig jag
kan, medan jag ännu är litet vacker, jag skall göra honom
till viljes i allt, jag skall vara som en slaf!... Du begärde
mig ända in i det sista, ja, du visste ju inte hur långt
det var gånget... Om du anade, hvad en kvinna kan lida
af detta. Men jag höll ut, jag sökte le mot dig. Det
höll på att kosta mig lifvet. Om du visste hur förfärligt
jag våndades, när jag födde . .. Men nu skall jag gå. Du
skall slippa se mig mera... Vill du förlåta mig?»
Hon reste sig darrande af utmattning, med kinderna
våta af tårar. Men ett oryggligt beslut lyste ur hennes ögon.
Han såg på henne, tyst och lamslagen. Det var som
om allt sjunkit bort omkring honom, och han sväfvade
ensam, utan tyngd i en kall och tom rymd. Så greps han
plötsligt af en ny impuls.
»Tyckte du inte om mig litet?...»
Hon strök öfver hans arm med en stackars darrande
liten hand.
»Jo, jo... och nu skall jag aldrig glömma dig, som
ville göra så mycket för oss ...»
Så gick hon. Han såg på hennes axlar, hur hon snyftade.
Hon blef allt otydligare i dunklet. Nu var hon
framme under träden. Nu slöt sig skuggan om henne .. .
Och han var åter ensam, helt ensam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
