Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harald Wieselgren. En minnesruna af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tio år senare återsåg jag denne som medstiftare till
sällskapet Idun i Stockholm, och det var då som jag
gjorde hans personliga bekantskap. Han var redan nu själen
i detta sällskap, med hvars utveckling och hela historia
hans namn är oskiljaktigt sammanbundet och hvars
lif-gifvande och sammanhållande kraft han var under de några
och fyrtio år som han i egenskap af dess sekreterare förde
klubban vid dess månadsmöten och med aldrig svikande
humor och slagfardighet efter supén utbragte sina
oefterhärmliga skålar för kvällens föredragande och för de
konstnärer som i farg, form eller toner bidragit till aftonens
sällskapsglädje. Han hade under dessa tio år hunnit med
att taga doktorsgraden, han hade verkat som lärare i
Hälsingborg och Stockholm, varit tillförordnad
konsistorienotarie och kanslerssekreterare vid Lunds universitet, blifvit
anställd som e. o. amanuens vid Kgl. biblioteket, samt
idkat arkivstudier i Paris, därifrån han återvände för att
på nytt börja sin tjänstgöring i »biblis», som det hette i
hvardagslag, och åt hvilket han sedermera ägnade det
återstående af sin offentliga verksamhet som forskare och
bibliofil.
Men under dessa tio år hade också mannen vuxit ut
till den vidtomfattande, klarsynta ande, den sympatiska,
vänsälla och rikt utrustade personlighet, som öfverallt satte
spår efter sig i vårt offentliga och enskilda lif, som blef
en lefnadstecknare som få och en talare som ännu färre.
Ty det kan utan öfverskattning sägas, och skall helt visst
icke jäfvas af någon som läst hans många biografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
