Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rembrandt. Ett trehundraårsminne af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och det lyser ur bilderna: Jag är konstnär — jag
lef-ver! Han blir gammal och grå, hans ansikte är fåradt
och visset, det kommer något återskådande och
tankfullt, något vist och tungt i dragen, som säger: Jag
minnes — alltså lefver jag! Och när han samtidigt
målar den tärda och tåliga gestalten af Kristus, som
slås i bojor och pinas af sina bödlar, då förstår man,
att han har velat säga: Jag lefver — tack vare honörn!
Efter den stora epok af kristet måleri, som börjar
med Cimabue och afslutas af Fra Angelico, är
Rem-brandt den som fört de bibliska ämnena till den högsta
grad af innerlighet och personlig uttrycksfullhet.
Rem-brandt är en kristen, om jag så får kalla hvar och
en, för hvilken Kristus är lifvets förnämsta faktum och
upplefvelse, under hvilken allting annat underordnas.
Bekännelserna, försöken att generalisera och
systematisera gifva ju blott något tillnärmelsevis, de äro
be-höfliga kommunikationsmedel inom de kristna
samfunden, men de äro lika litet identiska med
kristendomens innehåll som prismat är identiskt med
solspektrum eller telegraftråden identisk med de
budskap, som löpa igenom den. I själfva verket gifves det
lika många bekännelser som bekännare. Rembrandt
har på sitt vis bekänt Kristus. Det är ej bekant,
huruvida han iakttagit religiösa bruk och sedvänjor,
men hvad skulle dylika svaga och ofta otillförlitliga
indicier kunna betyda vid sidan af de tecken och
under, som uppenbaras i hans konst?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
