Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rembrandt. Ett trehundraårsminne af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvar sin egen väg. Gent emot dem ställer han i
oändligt rik individualisering alla dera som söka Kristus
så som bäckarna söka hafvet, därför att de i honom
återvända till sitt rätta ursprung. De äro sjuka, fattiga
och föraktade, de äro publikaner och skökor, förlorade
söner och döttrar, därför känna de sig dragna till
denne fattige och föraktade man, som öfver dem alla
lyfter sin tunna, veka hand till läkedom och
välsignelse och som, när han talar till dem, blir själfva
lifvets källa.
Något annat bevis på äktheten i Rembrandts
religiösa känsla och mening än det själfva bilderna lämna
behöfves icke, men en ytterligare bekräftelse af
densamma äger man i den sanningsenlighet och
samvets-grannhet, hvarmed han umgås med hvilket ämne det
vara må, som kommer inom hans synkrets och fångar
hans intresse. Man ser detta drag hos honom kanske
allra bäst i hans framställningar af nakna kvinnor.
Det är, af helt naturliga orsaker, utom kvinnorna själfva
blott läkare och konstnärer som ha tillfälle att i
vidsträcktare mån göra sina iakttagelser öfver naturens
och konstens förhållande till hvarandra på detta
område. Hvad konstnärerna beträffar, så ha de manliga
känslorna för de specifikt tilldragande egenskaperna
hos det motsatta könet i hög grad gynnat
framträdandet af typer, som stå långt närmare det åtrådda än
det faktiska, och från kvinnornas sida lär väl den
goda afsikten vara tillräckligt insedd och uppskattad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
