Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin. Essay af David Sprengel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Levertin hade alltid haft en smärtsam känsla af
brytningen i svensk kultur, af den gamlas upphörande
och den nyas förflackande till ingenting. I det
längsta sysselsatte honom väl saken mest som fenomen
och företrädesvis ur rent litterära synpunkter. Han
fann det beklagligt, att de gamla diktare han själf
älskade icke lästes såsom de förtjänade, icke
tillbörligt höllos i ära; han påpekade också gärna, hur de
nya generationerna af skrifvande, hvilka ständigt ha
drift att söka tradition i landet, i språket, genom
att icke vara förtrogna med dén äldre litteraturen
komma att söka stöd enbart i de sista böckerna och
på detta sätt få en alltför tunn och likartad litterär
kultur. Här menade han, att striderna under 80-talet
skadat och framför allt omständigheten att den som
därunder kom att dominera var en man som
egentligen alltid uttalat ett så suveränt förakt för konst,
att det kan anses som en inkonsekvens af honom —
hans lyckligaste — att han själf ägnat sig åt
framställandet af dylik. Han ville återväcka intresset för
allt det gamla, i sin egenskap af skald, hvilken känner
behof att tala om det han älskar. Men efter handen som
han trängde längre in i kännedomen om svenskt väsen,
dess uttryck i personligheter, som inom de mest olika
områden af den gångna kulturen blifvit betydelsefulla
och hållna för landets bästa söner, märkte han bättre,
att brytningen hade andra, vidare sammanhang och
att själfva uppgiften kunde utsträckas; och han, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
