Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigillet. Skizz af Henning Berger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var dåligt med Sixten. Krisen, den sista, stod
för handen. Han låg i sin säng och en sköterska satt
bredvid. Sigillet hade tagits från den sjukes hals under
ett yrselanfall och blifvit undanlagdt.
Han slog upp ögonen och kände igen sjuksystern.
»Sigillet,» mumlade han, »ge mig mitt lilla
mässings-sigill...»
Det var tid på att genast hämta läkaren, hög tid,
ty Svensson såg redan ut som död. Men i stället fick
systern leta efter amuletten.
Och det tog nära en timmes tid. Den lilla
trollpacks-saken hade passat på att försvinna från bordet.
Åndtligen återfunnet log den döende lyckligt mot
sitt sigill.
»Jag dör nöjd,» sade han, »måtte jag nu bara få dö
— jag orkar ej lefva längre–––––-»
Men han bedrog sig. Åter hade sigillet förfuskat
»rättan tid». Budet kom för sent till läkaren, han var
redan utgången.
Doktorn kom sålunda ej och Sixten Svensson
återvände till lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
