Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med 5 porträtt samt afbildningar af taflor af Norrman och Wahlberg) - Alfred Wahlberg, af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFRED WAHLBERG
247
utarbetandet af taflan på ateljéen i Paris sedan tog mer
än hundra timmar. Det var först på 1880-talet, han
började att måla ej blott studierna utan själfva taflorna ute i
det fria. Resultatet blef ett bredare, raskare behandlingssätt,
mindre beräkning och raffinemang, mera koncentration och
intensitet. Hans »Popplar» i herr E. Biinzows samling
äro utmärkt belysande för detta skede. Hans studier från
denna tid visa att han alls ej fastnat i någon viss teknik
och ännu mera, att tekniken ej var det första ocb det
sista för honom. Hans arbeten från den allra sista tiden
visa försvagande, visa skicklighet men föga omedelbarhet.
Det är ej efter dem, ban bör bedömas.
Alfred Wahlbergs betydelse för vår konsts utveckling
är längesedan erkänd och till fullo uppskattad. Och ännu
långt efter sedan han gaf den impuls, som hans namn
är oskiljaktigt knutet vid, stod han som en af de mest
lysande och mest distingerade bland svenska målare. Som
personlighet var han en gentleman i hvarje tum, känslig,
godhjärtad, god kamrat mot både äldre och yngre. Och
en älskvärd, spirituell sällskapsman med ett lekande godt
lynne.
Utanför Sverige anträffas arbeten af honom i finska
statens galleri — en aftonstämning — i Köpenhamns
konstmuseum — månskensstämning på Hallands Väderö — och
i Luxembourgsamlingen — en Öresundsbild.
Georg Nordensvan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
