Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med 5 porträtt samt afbildningar af taflor af Norrman och Wahlberg) - August Bondeson, af A. U. Bååth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de heligaste minnen. Dem kunde han aldrig förgäta. I
hemmet koncentrerade sig hela hans kärlek.»
Också var det — berättar han själf — hans fader,
skomakaren och sadelm akaren Carl Bondeson, som först
väckte hans sinne för folkdiktning. Ifrån hans tidiga
barndom underhöll denne honom med sagor och berättelser.
I hans med värdefulla, äldre konstsaker prydda hem
i Göteborg fröjdade han sig gärna åt en »ej som värst
gammal» oljetafla, som visar honom med fiolen i hand
framför den förnöjdt leende farsgubben och i den
hallands-dräkt, han på början af 1880-talet bar på sina
landsmåls-turnéer, särskildt då han agerade »far, som rakar sig på
söndagsmorgonen ».
Framför den hemtaflan ville han gärna bl. a. berätta,
hvad han sedan i en liten själfbiografi offentliggjort,
hursom »far i sin krafts dagar hade sitt arbete på icke
mindre än aderton prästgårdar, där han alltid hade äran att
med pastor loci få resonnera vid aftontoddin».
Och den, som sett honom som välbeställd läkare i
Göteborg följa en söndagsmorgon in i domkyrkan den
gamla modern med svarta silkeduken kring de klara, kloka
dragen, kom nog länge ihåg den sonliga kärlek, som den
stilla vandringen talade om. Och det var nog icke minst
den, som höll uppe värmen i hans sinne.
Som vän var han — utan någon öfverdrift sagdt —
trofastheten själf hela lifvet igenom. Han ägde sann vänreligion.
Också hade han tidigt fått röna prof på en uppoffrande
vänskap, som han varmt gengäldade fram till slutet af sitt lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
