Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med 5 porträtt samt afbildningar af taflor af Norrman och Wahlberg) - August Bondeson, af A. U. Bååth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
August Bondesons nära vänner, d:r Ludvig Wolff, yttrade
i den minnesteckning, han gaf öfver honom i Göteborgs
läkarsällskap några timmar efter det han fördes af
järnvägståget till sin hembygd:
»Afven om solskensstämningen hos August Bondeson
var en medfödd gudagåfva, hade den dock sin naturliga
förklaring och sin varmaste näring i ett sällsynt
harmoniskt och verksamt lif, buret af idel hängifvenhet åt höga
intressen och lönadt med framgångens och erkännandets
välförtjänta krona. Ni, som lefvat tillsammans med honom
som kamrater, ni känner det väl: han var en helgjuten
personlighet, en natur- och hjärtemänniska som få, med ett
varmt och vekt känslolif och en sann och djup religiositet.»
Under de senaste dagarna på sjuk vårdsanstalten trängde
sig hans klara stunder det fram, som låg på djupet af
hans sinne.
Hans finkänsliga, själfulla sköterska, som under de få
veckorna där ömsint omhuldade honom, hörde honom en
dag tala högt inne i sitt rum. Hon gick fram och såg,
hur han »låg där och med knäppta händer bad till Gud,
klart och redigt; han började att läsa Fader vår, men då
han kom till tredje bönen: ske din vilje såsom i
himmelen så ock på jorden, slöt han: nu orkar jag inte mer,
amen, i Jesu namn, amen».
Sådan var han, den gode August, i sina sista stunder.
A. U. Bååth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
