Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Eugen. Essay af Harald Brising. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det utplånar detaljen och tvingar till förenkling och
förstoring, det ger enhet åt mångfalden och lugn åt
kontrasterna. Det är som grundtonen i den nordiska
folksjälen, hvarken mörker eller ljus, endast ett stilla
vemod. Därför har konstnären med sådan sympati
vändt sig till denna tid af dygnets timmar, därför har
han aldrig tröttnat att dikta nya nocturner, och
på denna väg är det också som han kommit till
en allt större och bredare uppfattning af landskapets
karaktär.
Så kommer ett ljust och lyriskt inslag med hans
Hagaståmningar i kungl. Operans foyer. Det är rena
idyllen. Hvita lätta sommarmoln på en blå himmel
öfver ett blått vatten, små björkklädda holmar, ett
segel på sjön och ett litet kärlekstempel vid en poppel.
Det är denna spröda fina stämning, flyktig som ett
cirrusmoln, hvilken endast Bellman kunnat uttrycka i
ord, det är vårt svenska Cythére som han målat med
färger från en fjärilsvinge. Och samtidigt blickar han
fram mot nya uppgifter och kraf: landskapet som
smycke, landskapet i omedelbar relation till ett
boningsrum, en samlingssal eller en salong. Det ställer
andra fordringar på komposition och färgskala, det
tvingar till användning af dekorationsmålarens
verk-ningsmedel, kulisser och ornament. Ett landskap som
skall tjäna en dekorativ uppgift har icke längre nog
af sin egen psyke, den måste ingå förmälning med
rummets, och konstnären, som har att leda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
