Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Eugen. Essay af Harald Brising. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men gatan har sin rika fond af lif, och
hufvud-stadens barn kunna äfven de höra skogens röst i sitt
omedelbara grannskap, om också Djurgårdens ekar susar
på ett annat sätt än Tivedens furor. Äfven i deras
själ bor skogsnymfen som icke alltid sjunger till
Bell-mans luta, men som kan klaga som vinden i
höst-löfven och varsla om snöstormen.
Från Djurgårdsstrand skymta vi stadens konturer
genom grenarna på tvenne pilträd, allt insvept i ett
lätt gulaktigt skimmer. Eken med sina väldiga armar
och oerhörda stam står som en jättelik beskyddare
vid ett litet hus, hvars röda tak vänligt lyser fram
genom löfverket. Djurgårdsbacke visar oss själfva
markens formation och långt på afstånd åter en glimt af
staden, infattad i en ram af oregelbundna knotiga
grenar. Fabriken är också sedd på detta sätt, långt borta,
med synfältet starkt begränsadt för åskådaren af tvenne
rikt utvecklade träd. Verkningsmedlet hör till
konstnärens omtyckta, ty det återkommer äfven i senare
teckningar och det har i själfva verket åldriga
traditioner i konsthistorien, liksom det alltid kommit till
användning i teaterns kulisskonst. Slutligen som kronan
på det hela Bellmansbysten, infattad i en rik
omgif-ning af unga smäckra björkar och urgamla ekar, som
endast på ett litet område i midten hafva
vördnads-fullt gifvit plats för nordens vingud. Här är
Djurgårdens hjärta, hvars slag man ännu kan höra när
man lyssnar noga en vacker sommarafton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
