Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Studentexamen. Humoresk af Ludvig Nordström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, det kan man.»
Nu blef också jag helt förvånad, men jag visade det
inte utan började skrifva, och när jag hade skrifvit en
stund var formeln färdig. Den stod framför mig:
tang y = J/^ J)p ~)- och den skall jag inte glömma,
ty det synes mig än i dag, att det är en alldeles
förträfflig formel.
Sen frågade professorn om en annan sak, och ehuru
jag på vägen mött en katt och en gumma, hade jag tur,
och mitt goda minne hjälpte mig att säga: det ha vi inte
läst. Professorn och lärarn började ögonblickligen ett
ganska häftigt resonemang om vikten af det öfverhoppade,
och professorn blef slutligen så nöjd på alltsammans, att
han sa: »ja, det behöfs inte mer.» Då bockade vi oss
allesammans och så blåste jag andedräkten rätt ut i luften,
och rektorn och franska lektorn klappade mig på axeln
och sa: »du redde dig!» Jag sa: »redde jag mig?» — »Ja,
du redde dig fint l» sa de. Då skyndade jag ut till
Sandler och slog honom på axeln och tackade honom, fast
det egentligen är en stor skam, att en halfrealist låter
rädda sig i matematik af en grek.
När vi nu tittade ut genom fönstren, sågo vi
älfbåtarna komma, och nu åt man frukost rundt om
i stan.
Några pojkar gingo förbi nere på gatan. De hade
ferier nu och badhandduken öfver axeln och hade redan
börjat bli solbrända, men vi voro gråbleka och hade hvit rosett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
