Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dramatiska Teatern och dess betydelse för vår dramatiska konst. Några minnesord af Frans Hedberg. Med 22 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nens gång den vådeld utbröt, som lade den gamla
arsenalen i aska.
Efter prologen uppfördes Gustaf 111:s treaktsdram »Siri
Brahe och Johan Gyllenstjerna» med Gurli Åberg och Axel
Elmlund i titelrollerna, Georg Dahlqvist som Erik Tegel,
Zelma Hedin som Ebba Bjelke, Clemence Swartz som
ligt ordalydelsen på affischen. Representationen gafs
naturligtvis för fylld salong, mottogs med aktningsfullt bifall och
upprepades trenne kvällar å rad, hvarpå detta program aflöstes
af »Så kallade hedersmän», komedi i 4 akter, öfversatt från
franska originalet »Les faux bonshommes» af Barriére och
Capendu. Detta stycke höll sig länge uppe på spellistan,
och öppnade således på ett framgångsrikt sätt den långa
Zelma Hedin.
Anna Gyllenstjerna,
Carl Gustaf Sundberg
som Nils Bjelke och
Victor Hartman som
den unge Gustaf Adolf.
Till sluts gafs »Ett
ballettdi vertissement»
med »Terpsichore
gif-vande Thalia en
hyll-ningsgärd, i hvilken
hon bjuder Gracerna
att deltaga, och för
samma ändamål
frammanar bilder ur det
svenska folklifvet» en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
