Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dramatiska Teatern och dess betydelse för vår dramatiska konst. Några minnesord af Frans Hedberg. Med 22 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulderna ökades och riksdagen ville icke längre vara med
om att betala dem. Sedan de båda teatrarna på detta
sätt dragit sig nödtorftigt fram i sju år, inträffade ändtligen
1888 den länge väntade katastrofen, alla statens anslag
indrogos och landets båda förnämsta teatrar öfverlämnades
åt den enskilda företagsamheten, den större dock endast
för en kortare tid.
För Dramatiska
teatern var det därmed slut
på den tjugofemåriga
kungliga glansen, och den blef
åter hvad den en gång
förut varit, ett enskildt
företag. Dess personal,
som vid katastrofens
utbrott bestod af tjugufyra
personer, sammanslöt sig
till en association och
valde till sin ledare och
chef Gustaf Fredrikson.
Den räknade då bland sina medlemmar följande mera
framstående konstnärer, nämligen damerna Lotten Dorsch,
Louise Fahlman, Ellen Hartman, Helga Rundberg, Thekla
Åhlander, Anna Zetterberg, Lina Sandell och Hilda
Klef-berg, samt herrarna Gustaf Fredrikson, Svante Hedin,
Emil Hillberg, Victor Hartman, Axel Elmlund, Oscar
Baeckström, Georg Norrby, August Palme, Nils Personne,
Ferdinand Thegerström, Georg Skånberg, Albion Örten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
