Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett bakom. Novell af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dallra mellan sig och henne? Och kattungsnaturen
i henne reste sig. Hon ville ha någol att gripa tag i.
Hon sökte efter något som rörde sig.
En eftermiddag, då Stålkrantz skulle till brunnen
för att taga sitt föreskrifna bad, följde de andra med
honom och vände sedan tillsammans hemåt villan.
Men Elsa ville ha en längre promenad, och de togo
därför en omväg genom skogen.
Det var skönt därinne på den svala skogsstigen
under de barrdoftande träden. Och skönt var det
också att för en gångs skull promenera på tu man
hand i stället för på tre. Nu gafs det ändtligen ett
tillfälle, då intet hinder stod i vägen för Arling att
»upptäcka» henne.
I början pratade och skämtade de i en helt lätt
ton, men så småningom blef samtalet mera personligt.
De talade om hur behagligt de tillbringade sin tid
här på denna idylliska plats, och doktorn utbredde sig
öfver sin stora lycka att ha träffat på Elsa och hennes man.
Men då han nämnde hennes namn slog Elsa upp
sina stora blå ögon med ett sentimentalt och något
vemodigt skimmer i blicken.
»Ja, jag tror att Kurt är glad åt att ha råkat
Edvin,» sade hon.
»Hvad! Bara Edvin? Har jag förgått mig på något
sätt, eller hvadan detta misskännande af mina känslor?»
»Mellan en man och en kvinna kan ju aldrig
existera någon vänskap,» svarade Elsa med ett litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
