Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två konstnärer. Ferdinand Fagerlin. — Ernst Josephson. Några minnesord af Georg Nordensvan. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föra honom in på de områden där han skulle finna
Paul Baudry och Elie Delaunay före sig.
Af de moderna fransmännen nämner han själf
bland figurmålarna Bonnat, Ribot, Vollon, Regnault
som dem han beundrar. Alla dessa äro
representanter för en stark och mustig kolorit. Modernist var
ingen af dem — och bland parisersvenskarna var
Josephson i själfva verket den som minst lystrade till
dagens paroll. Han kunde gå med när den passade
honom, men oftast passade den inte. De porträtt
han till en början målade i Paris — i djup, mustig,
mättad färg — beteckna hans väg till ett eget — eller
snarare till egna framställningssätt, ty så länge som han
målade, sökte han för hvarje ny uppgift ett nytt,
däremot svarande uttryckssätt. I sin farmors porträtt
med dess bleka karnation och dess harmoni af svart
och grått har han första gången sin helt och hållet
egna palett. Denna för han också med sig till Spanien
1882, där han finner nya motiv i de lefnadsgladt
grinande brunbarkade smederna i sina trasor, dvärgen
med lottsedlarna, flickan som dansar på bordet vid
ackompanjemang från gitarrer och kastanjetter.
Hans konst befinnes ha tagit en oväntad väg,
men han har ännu andra öfverraskningar att komma
med. Till detta skede höra de intimt kärleksfullt
utförda porträtten af fru H. Marcus och fru J.
Ruben-son, som visa hans själfständighet fullt utvecklad och
som äro allt igenom helgjutna och därtill af helt och
hållet olika målerisk karaktär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
