Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två konstnärer. Ferdinand Fagerlin. — Ernst Josephson. Några minnesord af Georg Nordensvan. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
luftverkan och valörer, till upptäckter af nya
uttryckssätt och nya möjligheter. Det var vid denna tidpunkt
modernt att hysa misstro till allt hvad ateljékonst
heter, till museikonst likaså, till gulnade och svartnade
gamla taflor, där luften inte vibrerade och färgharmonien
ej gjorde intryck af omedelbar naturimpression. Upp
med ateljédörren på vid gafvel, torka bort den
svartnande bitumen från paletten, lägg upp friska färger
och gå ut att måla naturen, sådan du ser den med
ärliga ögon, oförvillade af skollärdom och hämmande
doktriner — det var tidens lösen.
Josephson var ung till sinnet och det var
själf-klart att han ifrade för det unga i konsten. Han gick
med kamraterna i sträfvandet efter omedelbarhet och
friskhet i naturstudiet, men han tillämpade det han
lärde på sitt eget vis. Det nyktra, det ödmjuka, det
sakligt refererande i tidens studium af
hvardagsverklig-heten låg inte för honom, gråmålare kunde han inte
bli, han som älskade färgernas rikedom och prakt,
glans och klang, fotografikonst var inte för honom,
som lefde i dröm, i lyrik och musik. Det gäller
såväl om Strömkarlen som om flertalet af hans öfriga
alster, att de stå utanför det svenska måleri, som är
representativt för detta skedes sträfvan.
Han passade inte till 80-talsrealist. Bland dessa
funnos tvifvelsutan många som läto sig föras med
strömmen — som bekant gå flertalet konstnärer med
strömmen — men det fanns också starka individuali-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
