Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två konstnärer. Ferdinand Fagerlin. — Ernst Josephson. Några minnesord af Georg Nordensvan. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teter, som styrde sin egen kurs. Han var en af
undantagsmannen, men han var långt ifrån den ende.
I Frankrike, i Tyskland, i Danmark lefde
representanter för fantasikonst, tålamod blott och deras dag
skulle randas.
Äfven Josephsons dag kom, men då var hans
kraft uttömd. Erkännandets stund kom, förståelse
hade växt fram, han behöfde ej — som Feuerbach,
som von Marées — dö som den ratade och ensamme.
Och nu står undantagsmannen som en centralgestalt
i det unga svenska måleriet, och nu beundras hans
målningar öfver lag, de svagare ibland dem lika
mycket som de starka.
I 80-talets opposition mot konstakademien var
han en af de ifrigaste och mest kamplystna. Han var
rörelsens hufvudman, men Konstnärsförbundet hade ej
existerat mer än ett år förrän han utgick därur utan
att säga hvarför.
Just under de år som nu följa är han en
ensam man. Han har dragit sig undan på landet i
Bretagne, målar ej längre högröstadt glada taflor, utan
stämningar af stillhet, vemod, blidt tungsinne.
»Höstsol» — den gamla gumman i sin stugudörr — tillhör
denna tid, så ock ett par skogsstämningar med sval,
lugn skugga under mörkt löfverk, och »Spinnerskan»,
den häxlika gamla framför spiseln — med något af saga
eller vision i uppfattningen och med en högst
originell sammanställning af skärande färger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
