Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor - Erik Gustaf Boström, af Viktor Millqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rande af de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt
lyckades åt konungen förvärfva rättighet att tillsätta
ordföranden i riksbankens styrelse, öfver hvilken
riksdagen alltid förut svartsjukt vakat. Likaså skördade
regeringen erkännande för många praktiska initiativ
liksom för åtskilliga ämbetsutnämningar, vid hvilka i
högre grad, än man hos oss sedan länge var van vid,
den praktiska dugligheten kom till sin rätt.
Men till sin Första kammare blef Boströms
förhållande alltmera kallt, sedan det mer och mer blef
klart, att han företrädesvis sökte sitt stöd i det Andra
kammarens landtmannaparti, hvars båda delars
återförening 1895 ej skedde utan hans medverkan. Man
ville därföre gärna blifva kvitt honom och trodde sig
fått en anledning, när han 1898 gjort anslaget till
fortsättningen af Ofotenbanan till en kabinettsfråga.
Oppositionen i Första kammaren fylkade sig nu tätt samman
under hrr Beuterswärds, Lundebergs och Alins
ledning, men Boström bjöd dem äfven nu spetsen med 5
rösters öfvervikt.
Men allvarligare tider stundade. Äfven den tredje
unionskommittén upplöstes 1898, utan att de svenska
och norska ombuden lyckats enas om några praktiska
förslag, och samtidigt hade norska stortinget genom ett
i tre valperioder upprepadt beslut mot konungens veto
fått till stånd en sådan ändring i norska handelsflaggan,
att de svenska färgerna därifrån utplånades. Första
kammaren ville nu förmå regeringen att gifva kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
