Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor - Erik Gustaf Boström, af Viktor Millqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grammet mottogs i vår Första kammare med
lidelsefull motvilja, som nog efter vanligheten ej lämnade
Boström oberörd utan enligt mångas mening hos honom
framfödde benägenhet att afsiktligt låta förhandlingarna
stranda.
Det är ju allmänt kändt, huru han, strängare än
någon af sina kolleger, framställde svenska fordringar,
hvilka af norrmännen tyddes som hart när brott mot
tro och lofven mot hvad han förut ställt i utsikt.
Antagligen hade han ej alls beräknat effekten, nämligen
alla norska partiers samling kring krafvet på unionens
upplösning, hvilken ej stod att hindra, trots ett försök
att lämna ett försoningsoffer genom Boströms afgång
från taburetten den 13 april 1905. Efter alla tecken
att döma greps han djupt af hvad som skett* och blef
under sommarurtiman s. å. en af de ifrigare att vilja
släppa Norge utan villkor ut ur unionen.
Den enskilda lifvets stillhet, af hvilken Boström
genom träget arbete gjort sig så väl förtjänt,
inkräktades i någon mån af kanslerskapet för rikets
universitet, som 1905 betrotts honom. Undfallenheten för den
gamle politiske bundsförvanten, prokanslern för Lunds
universitet, bragte honom, i fråga om det Lidforsska
docentförordnandet, en bakläxa från k. m:t, som han tog
nog hårdt för att begära sitt entledigande från posten, men
på universitetsmyndigheternas böner lät han beveka sig
att kvarstå. Akademier och samfund hade i öfrigt
täflat med hvarandra att öfverhopa honom med leda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
