Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor - Hugo Tamm, af Viktor Millqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans plats var därföre gifven i statsutskottet, där
han från 1886 hade säte ända till sin död, under fem
riksdagar dess ordförande, och utvecklade här en i
hög grad gagnande verksamhet. 1893 höll hans
politiska bana på att afbrytas, då hans frihandelsvänlighet
kostade honom mandatet. Men Jämtlands landsting
reparerade det skedda och återvalde honom 1902.
Partilinjerna utjämnades så småningom, och den
moderate samt genom varm fosterlandskärlek sig öfver
dagskäbblet höjande Tamm var under de senare åren
så godt som själfskrifven, när det gällde att kora en
samling af kammarens dugligaste och erfarnaste män.
Så var han bl. a. ledamot af de 1905 tillsatta
utskotten för behandling af de med unionens upplösning
sammanhängande frågorna.
Mera än en gång utpekades han också vid
brydsamma situationer som lämplig att träda i spetsen för
regeringen, hvilket dock af honom städse afböjdes.
Han föredrog att kämpa som en »frilans» för hvad han
ansåg rätt och sant, alltid insättande sin mindre
vanliga hängifna energi, senast för den 1907 som hvilande
antagna rösträttsreformen. Städse vaken och
intresserad, hade han nyligen hemkommit från en
studiefärd i Norrland och på hemvägen tagit sitt inträde
som hedersledamot i Vitterhets-, Historie- och
Antikvitetsakademien, då han, glad och nyter i kretsen af de
sina, den 4 oktober å Fånö drabbades af ett slaganfall,
som efter en kort stund släckte lifsgnistan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
